De flesta med intresse och engagemang för natur och fåglar låter sig bli fascinerade och kanske förtrollade av en fin lom-upplevelse med dess syn- och hörselintryck; under skogspromenaden, fågelexkursionen, kanotturen eller kanske från sommarstugan med utsikt över en lomsjö. Fascinationen delar vi med många, både i tid och rum. Få andra fågelarter har spelat lika stor roll i myter och folktro – i hela det område i norra Europa, Sibirien och Nordamerika där vi träffar på en eller flera av världens fem lomarter.

I Sverige häckar två lomarter; storlommen vid de klarvattenssjöar som så intimt förknippas med det nordiska landskapet, och smålommen vid små skogstjärnar och myrgölar som också bidrar till att ge vår naturmiljö dess karaktär. Huvuddelen av de europeiska bestånden (utanför Ryssland) finns i de nordiska länderna, så vi har ett internationellt ansvar för båda arternas långsiktiga överlevnad.

1994 startade Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening tillsammans Projekt LOM, för att samordna lokala och regionala insatser på olika håll i landet, och att initiera ett rikstäckande arbete för att få bättre kunskap om häckning och problembild. Sedan 2015 är Projekt LOM en arbetsgrupp inom BirdLife Sverige.